Kyrkomötet Motion 2008:16 av Soili Brunberg
Icke-territoriella församlingar för nationella minoriteter

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att föreslå ändringar i kyrkoordningen som gör det möjligt att bilda geografiskt avgränsade icke-territoriella församlingar för nationella minoriteter på de orter där behov föreligger.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till bestämmelser som gör det möjligt för att personer med nationellt minoritetsspråk att välja att tillhöra en församling som kan tillgodose deras behov av själavård, församlingsgemenskap och förrättningar på modersmålet/tvåspråkigt.

Motivering

Vi har flera nationella minoritetsspråk i Sverige. Svenska kyrkan har verksamhet på finska och samiska. Även romer tillhör våra nationella minoriteter. Dessa språkgrupper är spridda på olika församlingar och har därmed ofta svårt att få sina behov av själavård och förrättningar tillgodosedda på modersmålet eller tvåspråkigt, då släkternas olika medlemmar kan ha olika första språk. För att kunna erbjuda bättre möjligheter och även gemenskap i församlingen, vore det önskvärt att skapa icke-territoriella församlingar med minoritetsspråkig verksamhet alternativt att personer/familjer med minoritetsspråk kan bli medlemmar i församlingar där deras språkliga behov kan tillgodoses. För tillfället finns en icke-territoriell församling för en nationell minoritet, Stockholms finska församling, samt flera s.k. resursförsamlingar för olika språkgrupper i olika stift.

Då personer som kom till Sverige på 60- och 70-talet numera ofta har nått eller närmar sig pensionsåldern ökar efterfrågan på diakonala insatser och andra kyrkliga tjänster. Familjer med barn och barnbarn är även intresserade att bevara de kyrkliga traditionerna som ofta är förknippade med språket, därför är det viktigt att även kunna få ta del av ungdomsverksamhet på modersmålet/tvåspråkigt. Det är viktigt för framtiden att dessa ungdomar döps, konfirmeras och blir medlemmar i Svenska kyrkan.

På vissa orter är t.ex. antalet finskspråkiga personer flera tusen, men de kan vara spridda på olika församlingar så att de endast uppfattas som väldigt få. Då uppstår problemet att kunna kontakta församlingen och göra sig förstådd med bristfälliga kunskaper i svenska. I vissa livssituationer är det viktigt att kunna bearbeta sina känslor på sitt känslospråk. Men även de kyrkliga förrättningar bör vara tvåspråkiga då släkten i olika generationer inte alltid behärskar svenskan eller har det som trosspråk.

Göteborg den 9 juli 2008

Soili Brunberg (mp)